Kan du säga nej?

Oförmågan att säga nej är ett vanligt symptom på dålig självkänsla och brist på självrespekt. Att säga nej är ett sätt att visa att en gräns går mellan dig själv och resten av världen, och innebär att ditt liv, din själ och din egendom tillhör dig själv. Att kunna säga nej är därför en viktig förmåga. För att kunna säga nej på ett övertygande sätt måste du vara övertygad om att du och ditt liv tillhör dig själv, och den enda skyldighet du har till andra är att acceptera att andra också tillhör sig själva. Andra har rätt att säga nej, och du har samma rättighet. Att säga nej innebär att respektera sig själv, och att acceptera andras nej innebär att respektera andra. Oförmågan att säga nej till andra är ett resultat av altruismen; ett resultat av att man sätter andras intressen över sina egna. Att säga nej till andras krav och intressen innebär att skydda dina egna intressen. Att alltid säga ja till andra innebär att säga nej till dig själv och dina egna intressen, och för att kunna säga nej till andra måste du säga ja till egoism, självrespekt, integritet och personliga rättigheter. Du måste vara övertygad om att du existerar för din egen skull och att ditt liv tillhör dig själv. Ditt psykologiska tillstånd och din personlighet avgörs till stor del av dina grundläggande filosofiska idéer, och oförmågan att säga nej är det emotionella symptomet på en altruistisk indoktrinering. De flesta har lärt att osjälviskhet är en dygd, och idéer har psykologiska konsekvenser.

För att kunna säga nej när andra vill att du ska säga ja måste du kunna uttrycka dina egna åsikter även när dessa avviker från andras åsikter. En altruistisk indoktrinering gör det svårt att trotsa andra och uttrycka dina egna åsikter. Undermedvetandet skapar känslor baserat på hur det är programmerat, och en altruistisk indoktrinering skapar känslor som är i konflikt med självet. Resultatet blir att du hamnar i konflikt med ditt eget undermedvetande. Skuldkänslor är resultatet av att du har gjort något som är i konflikt med dina moraliska värderingar, och altruismen skapar skuldkänslor när du inte gör det andra vill att du ska göra. Då är det inte konstigt att det blir svårt att säga nej. Att få skuldkänslor av att göra något som man medvetet tycker är rätt innebär att man är oenig med sitt undermedvetna i frågan om vad som är moraliskt. Och det är svårt att hävda sig om man måste brottas med sitt undermedvetna för att få det som man vill. För att kunna säga nej utan skuldkänslor måste man eliminera sina inre konflikter och utveckla självrespekt och en positiv självkänsla, och etisk egoism är den enda etiken som gör detta möjligt.

En av orsakerna till att det är lättast att säga ja är att ett ja inte behöver motiveras. En förklaring är vanligtvis inte nödvändig när man säger ja, men när man säger nej krävs det oftare att man förklarar varför. Men att säga nej behöver inte motiveras. Att säga nej är en rättighet därför att du har rätt att existera för din egen skull och leva ditt eget liv. Vissa har ett behov att alltid ursäkta sig och rättfärdiga för andra vad de vill göra, och detta är ett symptom på dålig självkänsla. Att alltid ursäkta dig innebär att du måste ha andras godkännande för att säga nej, och detta undergräver din självkänsla och självrespekt. Du ger både dig själv och andra budskapet att du tvivlar på dig själv och din rätt att leva ditt eget liv. Att försöka försvara ditt nej med hjälp av ursäkter har därför den motsatta effekten; det försvagar dina möjligheter att försvara ditt nej. Det enda sättet att försvara ditt nej är att försvara det i ditt eget psyke; du måste själv vara övertygad om att du har rätt att säga nej. När du har denna övertygelse har du inget behov att rättfärdiga det för andra. Självklart kan du ge en förklaring om du vill – när du själv tycker det är befogat – men om du tycker att du alltid måste ge en förklaring överger du principen att du existerar för din egen skull. Förnuftiga människor respekterar att du säger nej, och kräver ingen förklaring. Tyvärr är inte alla människor förnuftiga, och att förvänta att alla blir glada när du säger nej är inte särskilt realistiskt. Men att förstå priset du betalar när du alltid säger ja gör det lättare att acceptera folks negativa reaktioner när du säger nej. Och det är viktigt att förstå att andras känslor och åsikter inte formar verkligheten. Verkligheten består av fakta, inte känslor eller åsikter, och bara för att någon känner på ett visst sätt betyder inte att hans/hennes känsla är rättvis eller korrekt. Altruismen gör att du tar på dig ansvaret för andras känslor, och detta gör det lätt för andra att manipulera dig med sin frustration och besvikelse. Men det är inte du som gör folk besvikna när du säger nej; folk gör sig själva besvikna om de förväntar att du alltid ska säga ja.

Vissa har svårt att säga nej på grund av rädslan att förstöra sina relationer, men vänner som inte accepterar att man säger nej är inte verkliga vänner. Och man kan inte utveckla bra relationer om man är oärlig. Om du säger ja när du menar nej kommer du antingen att bryta dina avtal eller utföra dem motvilligt och halvhjärtat, och det är då du riskerar att förstöra dina relationer. Att säga nej innebär inte att du förlorar folks respekt. Tvärtom; att säga nej på ett övertygande sätt är att sätta sig i respekt. Att alltid säga ja innebär att du ger folk tillåtelse att utnyttja dig, och då säger du i princip att ingen behöver respektera dig; att ingen behöver ta hänsyn till dina behov eller intressen. Om du vill ha andras respekt måste du först respektera dig själv. Förmågan att säga nej ger dig friheten att umgås utan rädslan att bli utnyttjad, och det blir lättare att utveckla äkta relationer till människor som respekterar dig. Rationella, hälsosamma relationer involverar ett ömsesidigt utbyte av värden, och man bör inte engagera sig i relationer som inte innehåller något man själv tycker är värdefullt. Självuppoffring leder till bitterhet och fientlighet. Positiva relationer kan endast uppstå mellan människor som erkänner varje individs rätt att existera för sin egen skull och varken offrar sina egna eller andras intressen.

Man sviker sig själv om man låter sig behandla på ett negativt sätt. Och när man sviker sig själv förstör man sin självrespekt, och då blir det ännu svårare att säga nej. När man uttrycker sina åsikter låter man andra veta var man står samtidigt som man skyddar sin självrespekt. Man behöver inte känna sig som ett offer, frustrerad och missförstådd därför att andra inte vet vad man tycker. Att vända andra kinden till förstör din självrespekt, och resultatet blir moralisk feghet och större orättvisor. Du är själv den viktigaste personen i ditt liv, och ditt viktigaste ansvar är därför att ta hand om dig själv och din egen utveckling. Du offrar dig själv om du alltid gör det andra vill, och tar på dig ansvar som inte är ditt. Detta innebär att du behandlar dig själv på ett ansvarslöst sätt, och hindrar dina möjligheter till en självständig utveckling. Samtidigt behandlar du även andra ansvarslöst, för när du tillåter andra att kränka dina gränser stöder du dem i deras kränkande beteende. Detta gör det svårare även för andra att bli självständiga och ansvarsfulla människor. Självständiga människor har inget behov av att utnyttja någon. Att låta sig utnyttja, och att utnyttja andra, är två sidor av samma mynt. Både dem som inte kan säga nej, och dem som utnyttjar att folk inte kan säga nej, är osjälvständiga människor.

Verbalt självförsvar (verbal egoism) förutsätter att man kan uttrycka självet verbalt; att man har kontroll över sin egen röst. Det förutsätter att man har en röst som styrs inifrån och inte påverkas av andra; en stark och stabil röst som är integrerad med självet. En bra röst ger dig förmågan att uttrycka dina egna åsikter på ett övertygande sätt, även i pressade situationer. Altruismen skapar känslor som är i konflikt med självet, och detta kan göra det svårt att kontrollera rösten därför att rösten påverkas av känslorna. När man däremot har positiva känslor som stöder självet (positiv självkänsla) har man känslor som samtidigt ger kraft till både självet och rösten, och känslorna har då en integrerande funktion som gör det lättare att uttrycka självet verbalt. Barn måste få uttrycka sig fritt för att utveckla en bra röst som är integrerad med självet, och därför bör uppväxtmiljön ha en atmosfär av yttrandefrihet. Om du har en dålig röst kan du träna den och göra den starkare och stabilare, och detta har också en stabiliserande effekt på psyket, för rösten och psyket påverkar varandra, och resultatet blir att man känner sig mera integrerad och harmonisk. Man får bättre självkontroll och bättre socialt självförtroende.

Att säga nej kan leda till konflikter, och ofta är rädslan för att säga nej ett resultat av rädslan för andras reaktioner. Många upplever det som ett problem att andra blir arga, och vissa blir handlingsförlamade av andras vrede. Denna respons har vanligtvis sitt ursprung i uppväxtmiljön och är ofta en konsekvens av föräldrarnas aggressiva beteende. Att utsätta ett barn för raseri är misshandel därför att det är skrämmande och förstör barnets känsla av trygghet. Att manipulera barn med hjälp av rädsla är inte ett sätt att skapa självsäkra och harmoniska människor. Det innebär att träna barnet i att känna rädsla, och resultatet blir en lättskrämd människa. Föräldrar är förebilder, och ibland kan det vara bra att föräldrar bråkar inför sina barn för att lära ut passande konfliktlösningsfärdigheter. Men raseri är inte en bra metod för konfliktlösning, och det är skillnad på hälsosam vrede och skadligt raseri. Vrede är inte en destruktiv känsla även om den kan uttryckas på destruktiva sätt. Vredens rationella funktion är att skydda individens rättigheter, och därför är det naturligt att bli arg när man blir orättvist behandlad. Om man förtränger sin vrede blir man mera sårbar. Vissa personer har förträngt sin vrede så mycket att de inte längre har förmågan att uttrycka den, och har därför svårt för att försvara sina rättigheter. Vrede ger psykisk energi som förstärker självkänslan, och din egen vrede fungerar som en motkraft till andras vrede. Därför blir du mera rädd för andras vrede om du förtränger din egen vrede. Det är lättare att förstå andra när vi känner oss själva och har kontakt med våra egna känslor, och när vi upplever vår egen vrede på ett positivt sätt är det lättare att även hantera andras vrede. Hälsosam vrede ger oss den styrka vi behöver för att ta hand om och skydda oss själva. Att uttrycka vår vrede på ett hälsosamt sätt innebär att inte låta någon invadera våra gränser med kränkande beteende samtidigt som vi tar hänsyn till andras gränser. Periodiska vredesutbrott är normalt barnbeteende och föräldrarnas uppgift är att låta barnen uttrycka sin vrede på ett sätt som inte är destruktivt. Att inte låta barn få uttrycka sina känslor är psykisk misshandel. I hälsosamma familjer får alla känna och uttrycka sin vrede på ett positivt sätt, och vreden gör det möjligt att rensa luften och lösa konflikter. Familjens medlemmar kommer närmare varandra därför att kommunikationen blir mera öppen.

Dålig självkänsla och brist på självrespekt är ofta ett resultat av en misslyckad individualiserings-process i uppväxten. En lyckad individualisering förutsätter individualism; att sätta gränser mellan individer och låta varje individ existera för sin egen skull. Utan dessa gränser blir respekt omöjligt. Under den tidiga barndomen uppfattar barnen sig själva som en del av föräldrarna och inte som separata individer. Efter ett tag börjar barnen förstå att de är separata individer och börjar kräva sitt personliga utrymme och privatliv. Denna individualiserings-process är nödvändig för att barnet ska kunna utveckla sin identitet och självkänsla, och därför är det mycket viktigt att respektera barnets personliga utrymme. Om barnets integritet respekteras blir det naturligt för barnet att säga nej, och därför är det sannolikt att dem som inte har förmågan att säga nej har blivit utsatta för integritetsbrott. Detta betyder inte alltid att föräldrarna med avsikt har skadat sina barn, men det betyder att många föräldrar inte vet hur barn bör uppfostras. Det är viktigt att börja lära om gränser och personlig styrka tidigt i livet, men många föräldrar tror att det är rätt att vara altruist och att barn bör lära självuppoffring. Men självuppoffring kan aldrig vara bra för barns utveckling. Altruism innebär att tjäna andra, och därför är det ofta förbjudet att säga nej i altruistiska uppväxtmiljöer. Barnets nej blir inte respekterat, och barnet tvingas alltför ofta göra saker mot sin vilja. Då förstörs barnets naturliga förmåga att säga nej, och det blir svårt för barnet att utveckla sin integritet och självkänsla.

Barn som aldrig får bestämma något själva utvecklar en känsla av maktlöshet. Vissa föräldrar tror att de äger sina barn, och detta är en felaktig och destruktiv åsikt som kan leda till att barnets rättigheter inte respekteras. Både barn och vuxna äger sig själva och existerar för sin egen skull. En egoistisk barnuppfostran innebär däremot inte att barn ska få göra vad som helst. Bortskämda barn som alltid får göra det de själva vill lär inte at respektera andras rättigheter. Man måste sätta rationella gränser om barn ska bli rationella människor. Vissa föräldrar uppfostrar sina barn på ett av två sätt; med få eller inga gränser alls eller med stela kompromisslösa regler. Båda sätten är destruktiva för barnets utveckling. Barn behöver struktur i sina liv, men om strukturen är för stel kan den hindra kreativiteten och utvecklingen av självständighet. Hälsosam struktur och vägledning lär barnet att sätta gränser med sig själv och andra. Barn behöver känna sig trygga för att bli självsäkra individer, och att säga nej bidrar till barnets emotionella trygghet. Om föräldrarna inte sätter gränser upplever barnet att det inte har kontroll över sin tillvaro. Men ett barn ska också lära att sätta egna gränser, och måste därför lära att själv säga nej. Barn lär av att studera vad vuxna gör, och därför är det viktigt att ha bra förebilder för att barn ska kunna utveckla sig på ett hälsosamt sätt. Men osjälviska och självuppoffrande föräldrar är inte bra förebilder. Det blir svårare för barn att utveckla sig till kompetenta, självständiga individer om föräldrarna inte visar att de också tar vara på sina egna behov och intressen. Föräldrar som tar vara på sig själva lär barnen självrespekt.

Fysisk och psykisk misshandel i uppväxten kan förstöra förmågan att säga nej. Barn som blir misshandlade känner sig ofta maktlösa, särskilt om det är föräldrarna som utför misshandeln. Barn har ofta inget annat val än att göra som föräldrarna säger, och tror ofta att föräldrarna vet vad som är bäst. Även om verkligheten säger att något är fel kommer barnet att ha problem med att lita på sin egen perception på grund av misshandlarens auktoritet. Många som misshandlas tror att de själva har orsakat misshandeln, och resultatet blir skuldkänsla. Och skuldkänslan är ofta djupt rotad i undermedvetandet och fortsätter att påverka beteendet i vuxen ålder. Även psykisk misshandel är destruktiv därför att all misshandel innebär att svika barnet, och kan förstöra barnets integritet och känsla av egenvärde. Ett exempel på psykisk misshandel är när föräldrar hotar med att överge barnet. ”Om du inte lyder blir du övergiven och ensam och ingen kommer älska dig!”. Detta kan skapa en neurotisk separationsångest som hindrar utvecklingen av självständighet. Rädslan att bli övergiven är naturlig, för barn är helt beroende av sina föräldrar eller andra vuxna. Barn har ett stort behov av bekräftelse och synlighet, och när dessa behov inte tillfredsställs på ett naturligt och positivt sätt är det risk att barnet i alltför hög grad accepterar andras krav och förväntningar för att få sina behov tillfredsställda. Barnet säljer sin själ för att få den uppmärksamhet det behöver. Denna själsliga prostitution resulterar i att barnet utvecklar ett neurotiskt behov att göra det andra vill. Barnet sviker sig själv för att tillfredsställa andras behov och intressen i ett försök att få sitt eget behov av bekräftelse tillgodosett. Denna utveckling förstör förmågan att säga nej, och problemet finns ofta kvar i vuxen ålder därför att det har blivit ett undermedvetet beteendemönster.

All misshandel, både fysisk och psykisk, har destruktiva budskap, även om budskapet inte alltid uttrycks verbalt. Allt beteende har icke-verbala budskap. Men icke-verbala budskap kan även uttryckas verbalt, och misshandel har bland annat följande budskap: ”Du existerar inte för din egen skull – Du har inga rättigheter – Du förtjänar inte att ha det bra – Du har inget värde – Du tillhör inte dig själv – Din kropp är inte din egen – Du har fel, andra har rätt.” Detta är altruistiska budskap som förstör ens självkänsla och självrespekt, och gör självuppoffring till ett undermedvetet beteendemönster. Men även om det verbala språket inte alltid har orsakat problemet är språket viktigt för att lösa problemet. Språket är ett viktigt kognitivt verktyg för psykologisk förändring och utveckling, för språket påverkar hur vi tänker, och tankarna påverkar känslorna. Och känslorna påverkar beteendet. Och beteendet förstärker det undermedvetna tankemönstret. Det är alltså en självförstärkande cirkel, och om cirkeln är negativ måste vi bryta den och skapa en ny positiv cirkel. Vi bryter cirkeln när vi identifierar våra destruktiva tankemönster och ersätter dem med nya hälsosamma tankemönster som ger oss självrespekt och självkänsla. Och vi förstärker de nya tankemönstren när vi uttrycker dem i vårt beteende.

För att ha självrespekt och en bra självkänsla måste vi ha undermedvetna tankemönster som stöder självet, och undermedvetandet måste därför programmeras med egoistiska tankar och principer. Man måste förankra egoismen i undermedvetandet för att den ska bli en integrerad och naturlig del av ens personlighet. Undermedvetandet programmeras under uppväxten, men kan också programmeras senare i livet. Om du inte omprogrammerar undermedvetandet kommer din uppväxt att styra ditt liv. Att frigöra sig från sin uppväxt är att ta kontrollen över sitt undermedvetna; att programmera undermedvetandet på ett sätt som ger handlingsfrihet. Och egoism är en förutsättning för handlingsfrihet. Etisk egoism är den enda etiken som gör det möjligt att eliminera dina inre konflikter och utveckla självrespekt och en positiv självkänsla, och samtidigt respektera andras rätt att göra det samma. 

När man säger nej blir man ibland anklagad för att vara egoist, men detta är endast ett problem om man tror att det är fel att vara egoist. Egoistbegreppet fungerar som ett maktverktyg för dem som vill manipulera dig, men bara om du accepterar den altruistiska ståndpunkten att egoism är omoraliskt. Ditt undermedvetna är programmerat på fel sätt om du får negativa känslor av att bli kallad egoist. Egoistbegreppet är ett viktigt psykologiskt begrepp som ger dig personlig frihet och kontroll över ditt liv, och därför är det viktigt att aldrig låta andra övertyga dig om att egoism är omoraliskt. Självförsvar är alltid egoistiskt, och för att försvara din rätt att säga nej måste du försvara din rätt att vara egoist. Du måste försvara egoismen i ditt eget psyke; du måste själv vara övertygad om att du har rätt att existera för din egen skull. När du har denna övertygelse spelar det ingen roll vad andra säger. Det spelar ingen roll att andra anklagar dig för att vara egoist när du redan vet att du är det. Att bli kallad egoist är en komplimang eftersom det innebär att vara en självständig människa med integritet och självrespekt.

Referenser:

Michael J. Hurd: Grow Up America – Learning to Live the Happy, Responsible Life

Carla Wills-Brandon: Learning To Say No – Establishing Healthy Boundaries

”The inability to say “no” is the emotional symptom of holding a mistaken, irrational ethical code. Your psychological state and personality is determined, ultimately, by your more fundamental philosophical ideas, including your ideas (however implicit) about what is ethically proper. You are free to change these ideas if you discover them to be mistaken. Tragically, the “ideal” of self-sacrifice is widely preached, particularly by people who seek to manipulate you and make you feel guilty.” – Michael J. Hurd