Frihetens etik

Frihet förutsätter att man existerar för sin egen skull, att man får handla efter eget omdöme och bestämma över sig själv och sitt eget liv. Egoism är alltså en förutsättning för frihet. Ett fritt samhälle är ett individualistiskt samhälle, och etisk egoism är individualismens etik. Ett individualistiskt samhälle respekterar individens rättigheter och kan därför inte vara totalitärt. När individer har rättigheter kan inte staten behandla folket hur som helst, och människor kan inte behandla varandra hur som helst. Utan rättigheter kan människor göras till slavar. Rättigheter är alltså en förutsättning för frihet. Och rättigheter är egoistiska eftersom dina rättigheter har som funktion att skydda dina egna intressen. En osjälvisk rättighet är en självmotsägelse.

Egoism som etiskt ideal innebär att respektera både dina egna och andras rättigheter. Om du vill ha rättigheter måste du acceptera att andra också har rättigheter därför att ett samhälle som inte skyddar andras rättigheter skyddar inte dina heller. Etiska principer gäller alla människor, och egoism i etisk mening innebär att alla människor existerar för sin egen skull. Varje individ är ett mål i sig själv, och inte ett medel för andras mål. Grundläggande respekt innebär att erkänna varje individs rätt att existera för sin egen skull, och därför är etisk egoism den enda etiken som gör det möjligt för människor att repektera varandra.

Om man vill offra andra är man inte individualist, för då respekterar man inte individernas rättigheter. Att offra sig själv och att offra andra är två sidor av samma kollektivistiska mynt. För att du ska kunna offra dig för andra måste andra kunna offra dig, och tvärtom. När människor inte existerar för sin egen skull kan man också offra andra, för då är det ingen som har rättigheter. Rättigheter existerar inte i ett samhälle där idealet är självuppoffring. Att offra sig själv är inte att främja sina rättigheter. Och det är bara kriminella människor som tjänar på ett rättslöst samhälle. Dem som vill att självuppoffring ska vara ett ideal vill rättfärdiga offringen av människor. Om det är meningen att folk ska offra sig är det ju meningen att folk ska offras!

Totalitära regimer är kollektivistiska, och respekterar inte individens rättigheter. Individualismen decentraliserar makten och ger varje individ frihet och kontroll over sig själv, och är därför oförenlig med totalitära samhällen. Man kan inte kontrollera folket med individualistiska idéer, och därför har diktaturer begränsad yttrandefrihet. Om folket lär sig att tänka individualistiskt blir det svårt för ledarna att behålla makten. Individualismen måste elimineras därför att individualister är egoister som gör det de själva vill istället för att lyda en diktator.

”The wishes and the selfishness of the individual must appear as nothing and submit,” declares Hitler in Mein Kampf; a man must “renounce putting forward his personal opinion and interests and sacrifice both.” (Leonard Peikoff; The Ominous Parallels, s.68)

Vissa tror att egoism är det samma som ondska, men att likställa egoismen med ondska innebär att ge onda människor monopol på egoism, och detta ger onda människor mera makt. Om egoismen är omoralisk är det bara omoraliska människor som får handla i eget intresse, och detta är det bara omoraliska människor som tjänar på. Om goda människor offrar sig kommer onda människor att styra samhället. När ens handlingar måste tjäna andra är man en slav, och det är vanligtvis de goda människorna som blir förslavade av den altruistiska etiken. De onda bryr sig inte om etik eller argumenterar för en altruistisk etik för att lättare kunna manipulera, kontrollera och utnyttja folk. När altruismen är den dominerande etiken är det dem som vill vara moraliska som offrar sig, och detta ger mera makt till dem som är utan moral och samvete.

Altruismen har blivit framställt som ett etiskt ideal i så stor grad att många tror att etik är synonymt med altruism. Men det är omöjligt att rättfärdiga en altruistisk etik. Varför ska man vara ett offerlamm på altruismens altare? Och vem har rätt att kräva detta? Varför är andras intressen viktigare än dina egna? Varför ska andra ha nytta av dina handlingar, men inte du själv? Det finns inga förnuftiga svar på dessa frågor. Det finns ingen rättvisa i att andra får ha nytta av dina handlingar, men inte du själv. Det är du själv som utför dina handlingar med din egen kropp, och det är din egen energi som förbrukas när du handlar, och därför är det din rättighet att själv ha nytta av dina handlingar. Altruismen är en omänsklig och orättvis slav-etik som resulterar i att vissa människor offras för andra människors skull. Att inte få ha nytta av dina egna handlingar innebär att andra kan utnyttja dig, och därför är oetisk egoism en av altruismens konsekvenser. Självuppoffring och omoral går hand i hand. Altruism och kollektivism eliminerar gränserna mellan individerna, och då blir respekt och frihet omöjligt.

Fria människor är självständiga människor, och egoism är en förutsättning för självständighet. Att vara självständig innebär att tänka själv, handla efter eget omdöme och ta vara på sig själv och sina egna intressen. Det innebär att mina handlingar främjar mitt liv och mina intressen, och dina handlingar främjar ditt liv och dina intressen. Och detta är en förutsättning för att kunna ta ansvar för sig själv och sitt eget liv. Frihet och ansvar är två sidor av samma mynt. Det du gör under tvång är du inte ansvarig för. Egoism innebär att man äger sig själv och sina handlingar, och detta innebär att man också ansvarar för sig själv och sina handlingar. Den som har ansvar är också den som bestämmer, och att ta ansvar för sig själv innebär att ta kontrollen över sitt liv.

Du är inte fri om du inte får handla i eget intresse och göra det du själv vill med ditt liv. Detta ligger i sakens natur och bör vara självklart för alla. Frihet innebär att jag gör det jag vill med mitt liv, och att du gör det du vill med ditt liv. Det innebär att bestämma över sig själv; att välja det livet man själv vill leva; att handla efter eget huvud; att uttrycka självet i sina handlingar. Och detta förutsätter en egoistisk etik; en etik som försvarar människors rätt att existera för sin egen skull.

“It stands to reason that where there’s sacrifice, there’s someone collecting sacrificial offerings. Where there’s service, there’s someone being served. The man who speaks to you of sacrifice, speaks of slaves and masters. And intends to be the master.” – Ayn Rand, For The New Intellectual, s.73 

“Altruism (living for others), which has always been mankind’s moral ideal, is actually the most vicious principle ever stated, the source of all evil, the principle of slavery, dependence and degradation.” – Ayn Rand, Letters of Ayn Rand, s.222