Är alla egoister?

Vissa påstår att alla handlingar är egoistiska; att det inte är möjligt att vara osjälvisk, men dem som påstår detta förstår inte vad egoism egentligen handlar om. Att det är möjligt att handla i konflikt med sina egna intressen är det ingen tvekan om; det finns många exempel på självdestruktivt beteende. Och att definiera egoismen på ett sätt som inkluderar att handla i konflikt med ens egenintresse är en självmotsägelse. Dem som påstår att alla handlingar är egoistiska blandar ihop egoistiska handlingar och motiverade handlingar. Alla medvetna handlingar är motiverade, men en motiverad handling är inte nödvändigtvis en egoistisk handling. Man kan vara motiverad att förstöra sitt liv, men detta betyder inte att det är egoistiskt att göra det. Att vara självdestruktiv är inte att vara egennyttig.

Det som avgör om en handling är egoistisk eller altruistisk är inte om den är motiverad eller inte, utan vem som har nytta av den. Egoism innebär att det är den som handlar som själv har nytta av handlingen. Att överge sina behov och intressen till fördel för andras behov och intressen är alltid en altruistisk handling. Att du känner för att utföra handlingen innebär inte att den är egoistisk. Känslor är ingen källa till kunskap om etik och moral. Egoism kräver att man tar reda på vad som faktiskt är i ens egenintresse; vilka värden och mål man bör ha, och hur man kan uppnå dem, och därför är man inte automatiskt egoist. En äkta egoist vet att endast förnuftet kan avgöra vad som är i ens intresse och att alla försök att handla i konflikt med verkligheten är självdestruktivt.

Många handlar altruistiskt för att undvika skuldkänslor, och vissa påstår därför att handlingen egentligen är egoistisk eftersom motivet är att undvika det personliga obehag som skuldkänslan ger. Men då har man ju accepterat den altruistiska premissen! Det är altruismen som skapar skuldkänslan, och därför är det inte egoistiskt att låta sig påverkas av skuldkänslan, för då blir man ju styrd av altruismen. Detta exempel illustrerar tydligt att det är skillnad på motiverade handlingar och egoistiska handlingar. Motivet är att undvika skuldkänslan, men handlingen är lika fullt altruistisk! Att vara egoist i en sådan situation innebär att trotsa skuldkänslan och göra det som faktiskt är i ens egenintresse.

Känslor uppstår inte av sig själva; de är en produkt av de premisser och idéer man har accepterat, och eftersom etiken påverkar känslorna är det fel att påstå att alla handlingar är egoistiska bara för att handlingarna är motiverade av ens egna känslor. Det beror ju på vilken etik man har accepterat. Vissa känslor motiverar till egoistiska handlingar, och vissa känslor motiverar till altruistiska handlingar, och därför är man inte alltid egoist bara för att man följer sina egna känslor. Om man får skuldkänslor av att handla i sitt eget intresse har man en altruistisk mentalitet, och om man låter sig styras av en altruistisk mentalitet är man inte egoist. När man inte kan säga nej på grund av skuldkänsla är man en slav under altruismen; programmerad att göra det andra vill och inte det man själv vill, och att påstå att detta är egoistiskt är absurt.

“The basic fallacy in the ”everyone is selfish” argument consists of an extraordinarily crude equivocation. It is a psychological truism — a tautology — that all purposeful behavior is motivated. But to equate “motivated behavior” with “selfish behavior” is to blank out the distinction between an elementary fact of human psychology and the phenomenon of ethical choice. It is to evade the central problem of ethics, namely: by what is man to be motivated?” – Nathaniel Branden, Isn’t Everyone Selfish? (The Virtue of Selfishness, s.70)